Sanningen
Jag är trött, till och med väldigt trött. Jobb tidigt i morse, direkt till ViktVäktarna (0,8 hg upp men inte så farligt med tanke på att det har varit påsk och Tallinkryssning), skola och redigering, ner på stan och köpa jeans, träna på Friskis med Josse och sedan direkt till bion och där såg vi 27 klänningar, en helt underbar film med helt underbart snygga människor. Nu sitter jag hemma, trött och försöker ordna upp mina känslor och tankar...
Den senaste veckan har varit underbar men också omtumlande. Tidigt i fredags åkte jag upp till Stockholm för att åka på överraskningskryssning för Sarah. Hemlisen blev äntligen offentlig, gud vad jag har haft svårt att hålla tyst om den. Det var dock värt det. Sarah blev överraskad och resan blev så sjukt lyckad! Buffé, frukostbuffé, massor av party på fredagen (kvällen då vi skulle festa lite lugnare), massor av härliga människor, taxfree, en underbart mysig trång hytt, solig promenad i Tallin, ömma fötter, bastu och bubbelbad, shopping (massor av billigt vin i Tallin), många trevliga fester på lördagen, kareoke, massor av dans, drinkar, känslor och kyssar! För att inte tala om Jennie, Sarah och Ylva. Ett liv utan sådana vänner är inte värt att leva!
Nu är man tillbaka i vardagen, känns så otroligt tomt, tomt, tomt och tomt! Jag saknar allt på båten, flickorna och alla upplevelser. Men jag har foton, massor av foton att titta på och drömma mig tillbaka till! Snart kan det nog bli en ny färd med kvartetten. Alla har vi fått mycket att tänka på efter den här resan...
Jag har börjat inse att jag är ratad. Det känns i alla fall så. Jag och Josse skulle köpa balbiljetter igår men jag blev nekad. Man måste vara två, ha en partner. Kul! Självklart drömmer jag om att gå med prinsen. Vem gör liksom inte det?? Får jag inte gå med honom vill jag gå själv, men då är man tydligen inte välkommen på sin egna bal. Just nu finns det ingen i mina tankebanor och jag undrar om det dyker upp någon. Oddsen är dålig. Jag är ratad!
Sen till killen som jag verkligen ville ha. Händer inte ofta men jag föll som en fura för honom. Så visar det att han har haft en flickvän vid sidan av hela tiden vi setts. Jag borde ha förstått, han betedde sig nog som en skit ganska ofta. Idag när jag läser "flickvännens" blogg får jag se världens mest romatiska bild på dem tillsammans. Jag mår illa, tänk om hon visste vilken otrogen typ han är. Jag hatar killar som inte säger sanningen. Jag är ratad!
PÅ tal om otrohet, var går gränsen? Det har varit senaste veckans samtalsämne... En jobbig fråga, och jobbigast av allt är att jag nyligen fått en kille att vara otrogen, fast det är ju egentligen inte mitt problem. Har killar ingen moral i kroppen, känslor? Va, va, va??? Jag kan inte rå för att jag tyckte han va ursöt och att vi klickade. Men jag visste att han var förlovad och han visste att jag visste. Varför sviker han sin tjej för mig och spriten??Visst vi var på kryssning och alla vet hur det är på sådana men för det får man inte vara otrogen. För mig spelar det ingen större roll, jag fick massor av uppmrksamhet och komplimanger, precis vad min självkänsla behöver, finna minnen. Men funderade han något på det dagen efter? Det hoppas jag iaf! Gör man något sådant eller bara träffar någon person som väcker något inom en, då tror jag man ska ta sig en funderare om man verkligen är i ett bra förhållanden. Jag är åter igen ratad! Det måste jag vara eftersom killar tydligen inte tror att jag har några känslor...
Det är tur att jag har så fina vänner hemma i Södertälje och här i Jönköping! Jag tycker om att ha några få riktigt bra vänner och dom försöker jag ge all kärlek och vänskap jag bara kan! Även de killar som har passerat mig äger en liten del av mitt hjärta! Jag kan skriva här att jag hatar dem, och visst kan jag vara arg på dem och aldrig förlåta för saker de gjort, men jag kommer alltid att vara svag för dem och minnas någonstans djupt inne... Jag glömmer ingen.
Den senaste veckan har varit underbar men också omtumlande. Tidigt i fredags åkte jag upp till Stockholm för att åka på överraskningskryssning för Sarah. Hemlisen blev äntligen offentlig, gud vad jag har haft svårt att hålla tyst om den. Det var dock värt det. Sarah blev överraskad och resan blev så sjukt lyckad! Buffé, frukostbuffé, massor av party på fredagen (kvällen då vi skulle festa lite lugnare), massor av härliga människor, taxfree, en underbart mysig trång hytt, solig promenad i Tallin, ömma fötter, bastu och bubbelbad, shopping (massor av billigt vin i Tallin), många trevliga fester på lördagen, kareoke, massor av dans, drinkar, känslor och kyssar! För att inte tala om Jennie, Sarah och Ylva. Ett liv utan sådana vänner är inte värt att leva!
Nu är man tillbaka i vardagen, känns så otroligt tomt, tomt, tomt och tomt! Jag saknar allt på båten, flickorna och alla upplevelser. Men jag har foton, massor av foton att titta på och drömma mig tillbaka till! Snart kan det nog bli en ny färd med kvartetten. Alla har vi fått mycket att tänka på efter den här resan...
Jag har börjat inse att jag är ratad. Det känns i alla fall så. Jag och Josse skulle köpa balbiljetter igår men jag blev nekad. Man måste vara två, ha en partner. Kul! Självklart drömmer jag om att gå med prinsen. Vem gör liksom inte det?? Får jag inte gå med honom vill jag gå själv, men då är man tydligen inte välkommen på sin egna bal. Just nu finns det ingen i mina tankebanor och jag undrar om det dyker upp någon. Oddsen är dålig. Jag är ratad!
Sen till killen som jag verkligen ville ha. Händer inte ofta men jag föll som en fura för honom. Så visar det att han har haft en flickvän vid sidan av hela tiden vi setts. Jag borde ha förstått, han betedde sig nog som en skit ganska ofta. Idag när jag läser "flickvännens" blogg får jag se världens mest romatiska bild på dem tillsammans. Jag mår illa, tänk om hon visste vilken otrogen typ han är. Jag hatar killar som inte säger sanningen. Jag är ratad!
PÅ tal om otrohet, var går gränsen? Det har varit senaste veckans samtalsämne... En jobbig fråga, och jobbigast av allt är att jag nyligen fått en kille att vara otrogen, fast det är ju egentligen inte mitt problem. Har killar ingen moral i kroppen, känslor? Va, va, va??? Jag kan inte rå för att jag tyckte han va ursöt och att vi klickade. Men jag visste att han var förlovad och han visste att jag visste. Varför sviker han sin tjej för mig och spriten??Visst vi var på kryssning och alla vet hur det är på sådana men för det får man inte vara otrogen. För mig spelar det ingen större roll, jag fick massor av uppmrksamhet och komplimanger, precis vad min självkänsla behöver, finna minnen. Men funderade han något på det dagen efter? Det hoppas jag iaf! Gör man något sådant eller bara träffar någon person som väcker något inom en, då tror jag man ska ta sig en funderare om man verkligen är i ett bra förhållanden. Jag är åter igen ratad! Det måste jag vara eftersom killar tydligen inte tror att jag har några känslor...
Det är tur att jag har så fina vänner hemma i Södertälje och här i Jönköping! Jag tycker om att ha några få riktigt bra vänner och dom försöker jag ge all kärlek och vänskap jag bara kan! Även de killar som har passerat mig äger en liten del av mitt hjärta! Jag kan skriva här att jag hatar dem, och visst kan jag vara arg på dem och aldrig förlåta för saker de gjort, men jag kommer alltid att vara svag för dem och minnas någonstans djupt inne... Jag glömmer ingen.
Kommentarer
Trackback
