: )

( Lilla havsfrun av moster Inga)

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.

Herren sina trogna vårdar
uti Sions helga gårdar;
över dem han sig förbarmar,
bär dem uppå fadersarmar.

Ingen nöd och ingen lycka
skall utur hans hand dem rycka.
Han, vår vän för andra vänner,
sina barns bekymmer känner.

Gläd dig då, du lilla skara:
Jakobs Gud skall dig bevara.
För hans vilja måste alla
fiender till jorden falla.

Vad han tar och vad han giver,
samme Fader han dock bliver,
och hans mål är blott det ena:
barnens sanna väl allena.


De flesta känner till den här psalmen. En populär sång vid dop men även begravningar. Vi sjöng den på farfars begravning. Den passade så bra in på honom. Världens snällaste farfar mot både barn och vuxna. Saknar honom så otroligt mycket...

Som vissa känner till har jag ibland kallats för "Tryggarekan". Anna är annars ett sådant namn som inte har så många smeknamn. Det här kom dock busiga Linnéa på när vi gick i mellanstadiet. Sedan har det hängt med. Tryggrekan - Tryggare kan ingen vara...säger du det snabbt så kanske du förstår =)

Trygghet tror jag är något av det viktigaste i livet. Är man trygg så mår man bra. Oftast är man trygg med familj, goda vänner och saker man är bekant med. Något jag aldrig har förstått, är varför känner man sig trygg i vissa saker, och inte alls i andra??? Vad är det som spelar in?