När blir man egentligen nöjd?

De senaste veckorna har varit känslomässigt omtumlande på alla plan. Lycka, längtan och enorm glädje blandat med nervositet, stress och  många andra känslor. Förkylning, viktnedgång, pressen att jag måste helst motionera något varje dag, viljan att hinna umgås med vänner och familj fast tiden inte räcker till, jobb, nytt jobb, praktik, framtidsplaner, plugg, ekonomi..ja listan kan bli lång. Jag vill helt enkelt inte missa något och försöker därför göra 100 saker på samma gång och har peppar peppar ta i trä lyckats än så länge. Frågan är, när blir man nöjd? Kommer jag någonsin att nöja mig? Eller är det livet, att hela tiden sträva framåt, mot lyckan? Jag har inte svaret mer än att vissa dagar går allt så lätt, andra dagar känns hela världen grå och helt omöjlig.

Idag var jag på "Viktis", positivt resultat och med andra ord, en bra start på dagen. Sen fortsatte dagen med effektiv städning. När det var dags att redigera torsdagens radio började jag känna nervositeten över att sända trafik för första gången. Nu undrar du säkert efter resultatet? Haha! Nybörjare...långsamt, hackigt och inte speciellt bra. Måste verkligen träna så jag får ett bra flyt i det. Men jag kräktes inte!

Jobbiga stunder tar slut, tiden fortsätter ju att gå. Så får man tänka när det känns jobbigt. Jobbigt är egentligen fel ord, för hur jobbigt har vi "Svenssons" i tex Sverige? Nä, man gnäller nog för mycket. Jag gnäller när jag är otrygg.
Riktigt jobbiga stunder är när nära och kära blir sjuka eller liknande...


Onsdag: Motion, förberedelser
Torsdag: Sändning <3Alla hjärtans dag<3 , förberedelser, motion och eventuellt utgång. Fira kärleken till mig själv ;)
Fredag: Sändning, sändning, motion och sen blir det Anna och Linköping..wwiii

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0