: )

Vad vore världen utan dessa? Just nu är det total "killpaus" för att jag snart ska flytta och jag har helt enkelt inte träffat någon kille med stort K!

Det finns fina killar i Sverige, jag har jättefina vänner. Ni vet vilka ni är och hur mycket jag tycker om er!!! Men jag saknar också killarna i Spanien. Inte bara spanjorerna, utan även tyskarna, fransmännen m.fl. Ett problem som finns idag är att allt för många killar är otrogna. (Säkert även tjejer...) Jag fattar det inte! Vill man vara otrogen eller handlar det om att man är otrygg och känner att man måste ha någon men samtidigt leka runt? Tyvärr upplevde jag samma grej i Spanien, hela världen är nog drabbad.

Nå, tillbaka till folket som pluggade i Spanien. Jag blir både lycklig och ledsen när jag ser korten därifrån. Där nere var alla sig själva och det fanns inget som hette "brat", "trasch" eller något annat löjligt som är väldigt vanligt här hemma i Sverige. Sen kan det väl hända att spanjorerna har sina grupperingar, men det var aldrig något jag direkt märkte av.

I Spanien mötte jag killar som kunde uppföra sig och vara riktigt trevliga utan att ha någon baktanke. Efter bara någon vecka kunde man vara jättebra vän, en otrolig känsla! Dessa killar kommer alltid finnas i mitt hjärta även om vi aldrig ses mer igen. Jag kommer alltid sakna er och fälla en tår då och då. Det tuffa med dessa killar är att de även vågar visa vad de känner. Har fått så fina mail sen jag kom hem om hur mycket de saknar och tycker om mig. (Tro nu inte att det här handlar om att jag vill ha massor av bekräftelse, det är något annat jag försöker förklara). Nu ikväll fick jag ett mail med en låt. Tycker egentligen synd om honom för han uppvaktade mig otroligt mycket när vi var i Spanien (och även då skickade låtar) och jag var inte riktigt intresserad av honom på det sättet som han var intresserad av mig.

Nu när jag är hemma i Sverige och lever ett helt annat liv än i Spanien kan jag ångra vissa saker som jag aldrig gjorde, samtidigt ville jag det inte då och det är väl detta som gör mig kluven nu. Är det värt att ångra eller ska jag bara lära mig och gå vidare? Nu vet jag i alla fall hur det känns att ha någon som beundrar en till 1000. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kommer träffa personerna igen, för även efter "semestern", som alla säger, visar ni att ni är bra killar, vänner eller beundrare.

"I want you to always feel amazing"...hur ofta säger någon det??!!

Här kommer kort på några av vännerna i Spanien! Underbara själar!

Poliserna på Barabass!

Johan från Sverige!!!

Steffen...hihi!

Rainer, killen med låtarna och vars pappa säljer plastjulgranar :)

Heta Ruben. Läkarstudent :)

Mr 18 år !!! och Australien Daniel... Nästan 10 år mellan grabbarna, haha!

Alejandro. Driver ett mysigt fik/pub nära skolan. Här var alla kunder kungliga!

Alexander! Kanske den coolaste killen jag träffat som vågar ha en egen stil!


Miss you!
Anna