: )

Det blev inte bra idag och jag orkade inte hålla igen längre. Fan! Jag förstår inte hur jag har blivit med åren, att jag vågar. Jag lyckas allt för ofta krångla till det för mig och just nu känns det riktigt jobbigt. Tårarna visade sig först när jag skulle säga hejdå till Malin. Vet inte vad det är med mig, har varit extrem i humöret senaste tiden. Jag trivs där jag befinner mig, jag har nog lärt mig att anpassa mig till platsen jag kommer till och människorna är underbara, den saken är det ingen tvekan om...
Vet inte om det beror på vårkänslorna. De som försvann idag när jag insåg hur verkligheten egentligen är. Kanske har du inte förstått helt när jag har pratat med dig men nu spelar det ingen roll. Lika bra med lite paus från allt. Dag som natt har jag nog inbillat mig något annat, så dumt, jag vet, men sådana saker är svåra att styra över. Det är bara att inse...